Med smaken i centrum

”Jag ville jobba med matkultur som kändes äkta och sann.”

En behöver inte prata länge med Lena Flaten för att dras med i hennes entusiasm. Berättelserna om marken, maten, livet och historien formligen forsar ur henne och det är verkligen härligt att ta ett kliv in i hennes verklighet för en stund.

Lena växte upp på en liten gård i Norge, strax intill gränsen till Sverige. Där hade hennes familj ett litet jordbruk med några kor och grisar – helt enligt den modell som var vanlig då. Sedan kom påbud att gårdar behövde byggas ut för stordrift för att klara landets försörjning, och då började Lenas familj med mjölkkor. Under tiden utbildade sig Lena till kock och sökte sig till en typ av kök och matkultur som kändes äkta och sann, och på så sätt hittade hon till Sverige och började arbeta på Storulvåns fjällstation efter avslutad kockskola i Norge. Genom säsongarbeten runt om i Sverige och några stopp utomlands hittade hon till sin egen själ, att det är berättelserna  och relationen kring varje råvara som triggar inspirationen. Att få arbeta varsamt med goda och bra råvaror, och ta tillvara allt som finns på den plats en är verksam, är det viktiga.

I sitt arbete har Lena samarbetat med massor av olika kockar från andra länder och kulturer.
– Det är ju då en verkligen lär sig nåt! Att vi inte ens behöver prata samma språk för att kunna samarbeta, det räcker att vi delar en passion för råvaran. Allt annat löser vi på vägen. Det är ju relationerna som gör att jag kan arbeta som jag gör, att driva en restaurang i en by med 62 invånare. Jag gör det för att jag tror på byn och för att det är viktigt för mig att göra saker som bidrar till att det blir bättre för oss som bor här. Jag hade ju såklart kunnat flytta restaurangen till Åre för att tjäna mer pengar, men det är inte det som driver mig.

– Vad jag tror det beror på, att vi har så många mathantverkare i Jämtland? Det bottnar nog i tradition – vi är vana att ta tillvara mat genom olika konserveringsmetoder, och eftersom vår tid att skörda per år är kort så odlar vi inte grönsaker  i så stor utsträckning. Däremot jobbar vi mer med mejeri och kött, det har nog blivit så naturligt.

I Jämtland har också matkulturen blivit ett av verktygen för regional utveckling, ett sätt att lyfta både besöks- och livsstilsnäringen och de enskilda mathantverkarna. En viktig del i det är medlemskapet i UNESCO Creative Cities Network, som Östersund tilldelades 2010. Det innebär kontakt med ett stort globalt nätverk och stora samarbetsmöjligheter för staden och regionen, något som blev extra starkt för Lena när hon fick möjlighet att resa till Denja i Spanien för att träffa andra medlemsstäder.

– Det blir så fantastiskt tydligt, när man samlas sådär. Att det finns en så stark fredsbevarande effekt av att skapa relationer över nations- och kulturgränser, och att det är så otroligt berikande för alla deltagare att få vidga sina perspektiv och få lära sig om andras kulturer och traditioner.

”Det är ju när vi träffas över gränserna som vi lär oss. Språket spelar ingen roll.”

Jag blir så himla sugen på att utveckla dessa möten, som om vi till exempel under våra träffar kan få använda oss av och möta hållbara bönder, mathantverkare och odlare från respektive stad! Detta skulle lyfta konceptet och ge uppmärksamhet till de som verkligen provar på att påverka både lokalt och globalt. Samt skulle det kunna få fler att bli nyfikna och vilja skapa egna relationer till nya kulturer och  hållbara råvaror, när en får se goda exempel och får inspiration.

Från det stora till det lilla, så är hon hela tiden, Lena. Från den lilla stugan Skurdalsporten på fjället utan el och rinnande vatten, till mat och gastronomi som fredsbevarande kulturpolitik i samma andetag. Det är en hisnande resa, att prata med henne, och efteråt tänker jag mycket på att det är mer så vi behöver vara, allihop? Att se lite mer gränslöst på tillvaron och vara nyfiken och ödmjuk inför vad vi upptäcker. Just där vi lever finns det extra stora fördelar i att aktivt leta och hitta samarbeten och sammanhang som går utanför våra geografiska gränser, och mycket klokskap att dela med sig av och få tillbaka. Efter det här samtalet känner jag mig grymt inspirerad att jobba mer som Lena, att verka genom relationer och skapa mening både för mig själv och andra – lite som det vi försöker göra på den här sajten.

Flammans Skafferi

”Jag hade ju såklart kunnat flytta restaurangen till Åre för att tjäna mer pengar, men det är inte det som driver mig”