Med peppen som drivkraft

”Det här är bland det roligaste jag har gjort på länge.”

När man pratar om Simon Jaktlund, så är nog den första associationen driv. Att få saker att hända. Vi är många som har sagt om till synes omöjliga saker ”ja, är det nån som kan fixa det där, så är det det Simon” med ett snett leende. Och nu har han styrt upp cykelturer för att låta pensionärer få vind i håret – klart vi vill veta mer om det!

Jag träffar Simon över en kaffe i Fjällstubbens lokaler på Hornsgatan, en gammal banklokal som han har förvandlat till ett otroligt trevlig och fin yta för både möten och samarbeten. När jag ber honom berätta hur det gick till, det där med cyklarna, så häller han först omsorgsfullt upp kaffet innan han dyker in i berättelsen.

”Jag blir ju taggad på sånt som jag tycker att Östersund ska ha.”

– Ja, alltså jag blir ju taggad på sånt som jag tycker att Östersund ska ha. Jag blir ofta kontaktad om olika grejer, och när det här dök upp så blev jag pepp och drog ett mail till Cykling utan ålder för att få reda på hur det funkade. Efter ett tag fick vi kontakt och de blev lite fundersamma när jag varken ringde från en kommun eller ett äldreboende men till slut så hittade vi en lösning.

Nästa stora grej var ju leveranstiden, jag hade ju inte tid att vänta, och den kunde tydligen vara lång. Då frågade jag ”kommer jag före i kön om jag beställer nu?”, och då sa de att det vore väl rimligt, så då slog jag till och beställde tre på en gång, berättar Simon.

Problemet var ju att det inte fanns en spänn för att lösa den kommande fakturan på närmare 300 000. Simon ville göra det här till en publik process, att alla skulle ha insyn i och ha möjlighet att påverka insamlingen. Han la upp en film på Facebook, började knacka i Facebooks formulär för att starta en insamling, och somnade på soffan. När han vaknade hade det bara rasat in donationer, mail och allt möjligt. Han fick jobba i flera veckor med att få loss pengarna från Facebook – som såklart undrade varför det dundrade in privata donationer. Efter 14 timmar var det 50 000, och efter en vecka stoppade Simon den publika insamlingen, som då var uppe i 101 000.

– Det var verkligen helt sjukt. Att så många vanliga människor från hela Sverige ger av sina pengar för att stötta det här projektet. Och inte en enda ställde några kontrollfrågor eller ville veta vad som skulle hända om vi inte nådde insamlingsmålet. Det är helt otroligt! Och dessutom ska Cykling utan Ålder ha sjukt mycket cred, det var lätt att använda deras koncept och bara börja cykla.

Vi pratar vidare om hur näringslivet sen hakade på med lika mycket pengar, och till sist det offentliga så att målet på 300 000 nåddes, och Simon berättar om hur det är exakt så hans vision ser ut: att alla tre parter kan arbeta framåt tillsammans. Dessutom bygger konceptet på volontärer:

– Det går ju inte att genomföra Cykling utan Ålder utan volontärer, och det är otroligt häftigt hur många som har velat vara volontärer. För att köra pensionärer är bland det roligaste jag har gjort på länge, man både skrattar och gråter när de delar med sig av sina berättelser, och ALLA får en kul dag. Det är ett sätt att knyta band mellan generationer och att överbrygga osäkerheter, det är helt magiskt.

Simon blev 2016 utsedd till årets Placebrander, det vill säga en person som har gjort något alldeles extra för att marknadsföra sin plats. Helena Nordström, grundare av Placebrander, säger såhär om Simon:

Simon Jaktlund representerar framtidens platsmarknadsförare – eldsjälar som gör och har en förmåga att nå ut. Med sina insatser stärker han platsvarumärket genom att göra. Han skapar stolthet bland invånarna, minskar klyftorna bland ungdomsgrupper, fyller en plats med innehåll och har en förmåga att nå ut. Han vågar tänka nytt och krokar arm med föreningar, företag och invånare för att utveckla platsen han älskar. Det går inte att ta miste på Simons kärlek till sin plats och han är en förebild för många.

Och kanske är det just det – förmågan att göra saker som minskar klyftor och lyfter medmänniskor som gör att Östersund blir bättre med människor som Simon här. Som triggas av missnöje och blir pepp på att göra något åt det som skaver. Ju fler vi är som tänker så, desto härligare kommer Östersund att bli, slår Simon fast.

”Det är ett sätt att knyta band mellan generationer och att överbrygga osäkerheter. Det är magiskt.